I kärlek finns en tillit

Oj, det var länge sen jag skrev sist ser jag… Ja, det har hänt mycket på den tiden – i mig. Är så tacksam och lycklig!

Det är nu 7 månader sedan jag avslutade det senaste förhållandet, som var mycket destruktivt. Det fanns ingen tillit – bara kontroll. Jag var kvar i tre år. Sen skrek det i hela mig (tack och lov) att jag skulle avsluta det hela. Det var tufft på många sätt att sätta stopp, men jag växte enormt mycket av det känns det som. Har  gått på Al-Anon möten lika länge som jag varit singel. Skaffat mig en sponsor och arbetat med de 12 Stegen.

Slutsatser. Jag är medberoende men jag tillfrisknar. Har en förmåga att gå in i dysfunktionella relationer. Har en förmåga att där anpassa mig till gränsen av självutplåning. Har svårigheter med att ta ansvar för och uttrycka egna känslor, behov, tankar och åsikter. Går istället in i disassociation (stänger av känslomässigt och är ”i huvet”). Jag gör mig själv till offer och partern till förövare. Jag spelar martyr. Jag tar ansvar för partnerns problem och behov, t ex svartsjuka, genom att anpassa mitt liv efter det, så han inte ska må dåligt.

Inget av det här är kärlek. Det har jag lärt mig nu.

Annonser

Ja till livet

”Det handlar inte om att hoppa från ett flygplan, leka med ormar eller käka hund. Det handlar inte om att pressa sig så pass långt ut ur sin komfortzon att ångestattacker framkallas.

Men varje dag så erbjuder garanterat livet dig något. Något värt att säga JA till. Livet vill leva dig:) Du är liksom jag en katalysator för kärlek, bus och lycka. Så tänker jag i alla fall. Och var och en av oss har makten och rätten att tänka det vi vill!

Många gånger har jag sagt NEJ av bekvämlighet eller av rädsla. Rädsla för att kanske göra bort mig, misslyckas eller på grund av oerfarenhet.
Idag väljer jag nästan alltid att säga JA. Jag har slutat att jiddra då livet vill mig något. Livet har liksom ingen mening annat än att du ska fylla det med just mening. Hahaha!
Så att bejaka livet, vänner, upplevelser och sina egna tankar öppnar upp helt nya vägar!

Jag vill se vad som finns runt hörnet. Vill se vad mötet med denna nya människa vill innebära. Vill se vad dom händer om jag gör annat ön jag tänkt. Jag väljer nyfikenhet.

Men jag ger inte avkall på mina värderingar, utsätter mig medvetet för fara eller slår knut på mig.
Men jag väljer betydligt oftare JA än NEJ.

Jag vill känna att jag lever medans jag fortfarande är i liv!
Reinkarnation i all ära, men det är dumt att chansa 😉 Så…vad säger du JA till som du kanske annars hade sagt NEJ till idag, i morgon eller nästa vecka?”

Källa: http://www.mickesfigurer.se

Kärlek och tillhörighet

Ur Var morgon ny 27 februari

Att vara ensam och utsatt. Som två skilda teman flyger dessa båda inslagen i mitt jag samman och banar väg för kravlös kärlek.

Hur lätt är det inte att börja tvivla på sig själv, känna sig otillräcklig och ovärdig att bli älskad. Hur ofta har vi spejat efter tecken på kärlek och medhåll i våra vänners och käras ansikten.

Vi har blivit främmande för oss själva, för varandra, för Guds allestädes närvarande godhet, och det är det som orsakar vårt missnöje. Det är det är ÄR vårt missnöje. När själar möts, då uppstår kärlek, kärlek till det egna jaget och till andra. Ensamheten beror på de murar som skiljer oss från våra vänner, vår familj. Det är bara vi själva som kan tränga igenom murarna för att visa kärlek och ta emot kärlek.

På bättringsvägen lär vi oss hur vi ska bära oss åt – det gäller bara att våga. Det första steget är att lyssna på andra och bjuda på sig själv. Och vi vågar visa vår kärlek innan den besvarats, slipper vi ständigt speja efter tecken på att vi är älskade.

Idag ska jag inte vänta på att någon ska visa mig sin kärlek. Jag ska visa min kärlek istället. Jag tvivlar inte på att jag är älskad, jag vet att jag är det. Jag ska finna den reservationslösa kärleken.

Offer?

Citerat ur tillfrisknande.com

”Så här fungerar sjukdomen hos mig. Den vill göra mig till ett offer och sedan ge mig skuld för det. Tokigt!”

De raderna känns som ett svar på varför jag känt mig så otillräcklig, fel, ensam, besviken, ledsen och misslyckad idag. Det började när jag såg det otroligt vackra vädret ute. Då började tankesnurr kring hur underbart det måste vara där borta nu. Och jag är här, p g a influensa och dess efterdyningar. Sen radade hjärnan upp fler orsaker till att jag borde känna mig som en misslyckad, ensam idiot. Fler orsaker till att känna mig fel, utanför och utan..

Alltså den här sjukdomen… Den är verkligen livsfarlig. Och jag är så maktlös över den. Utan hjälp skulle jag gå under. Har ju varit nära att göra det flera gånger också.

Jag är inget offer!

Resurser

Det underlättar med redskap och resurser när man tillfrisknar från sin beroendesjukdom. 12-Stegs programmet känns bra. Och att ha en sponsor som själv är i tillfrisknande, som gått före och kan vägleda är guld värt upptäcker jag.

Det finns en fin sida på nätet där man kan lyssna på olika svenska talare och leta efter en sponsor bl a. Fenomenalt! Stora boken

 

Överlämna

Jag överlämnar mig, min vilja och mitt liv till den kraft som är mycket större än mig – Gud. Det Tredje Steget i 12-Stegs programmet.

Finns inget annat som kan befria mig från mitt ego, min självcentrering och alla rädslor.

Gemenskap

Varit på konvent. Lyssnat på talarmöten och umgåtts med andra människor i 12-Stegs gemenskapen. Känner djup och innerlig tacksamhet. Känner hopp och förtröstan. Känner kärlek och tro på en kraft, större än min egen – större än mitt ego.

Tillit

Har inte haft tillit till mig själv och livet, till Gud. Det har ställt till det för mig, och andra – minst sagt. Gud hjälp mig känna tillit till dig, mig själv och livet. Hjälp mig våga lita på dig, mig själv och livet – och utan att känna skuld för det.

Jag erkänner att jag är maktlös över mitt medberoende, mitt känslomässiga beroende, min beroendesjukdom. Jag erkänner att mitt liv blivit ohanterligt.

Jag börjar tro att en makt större än jag själv, kan hjälpa mig leva ett vettigt liv.

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra Mod att förändra det jag kan Och förstånd att inse skillnaden.

Ersätta

Ett par frågor i Michael Larsens blogg fick mig att känna efter:

”Vilket negativt upprepningsbeteende behöver du bryta med? Vad tänker du ersätta det med?”

Jag behöver sluta med att förneka och förminska. Och det gäller allt, såväl mig själv som det som jag ser händer och är runtomkring.
Hur ersätter jag det? Genom acceptans tror jag. Acceptans och respekt.

Så kom min alldeles egna fråga: Varför? Det ger handlingskraft och gör mig till den sortens människa jag vill vara.

Omhändertagen

Händer massor i mig nu. Gamla minnen som dyker upp av våldtäkt, skam, skuld, oförmåga att skydda mig själv, noll självvärde o.s.v.

Och en stark känsla som jag känner igen sen många gånger förut, känslan av ensamhet. Och bakom den, har jag upptäckt, ligger det outtryckta behovet av att bli omhändertagen. Ett behov som styrt mig mot konstiga vägar i mitt liv, har jag också förstått. Varit, och är, så förtvivlat vilsen..

Jag ber Gud ta hand om mig nu. Jag har inte förmågan att göra det själv.